Första måltiden...
Ajemen! Igår förberedde jag visserligen min mage med tre skinkskivor och lite senap, men ja.. Nu precis åt jag första portionen! Smaskens. Käkade en halv kycklingfilé från icas chark, en tesked keso, 6-7 fetatärningar, några körsbärstomater och en nypa ruccola. Blev trots tvivel mätt! Känns iaf bra att min magsäck är mindre. Eller var det för mycket mat? Det var ju faktiskt bara en halv kycklingfilé.. men skulle jag skitit i keso och fetan? Fan nu får jag faktiskt lite ångest.. Det var gott och så men fan... hur mycket ska man äta? Jag vill inte gå upp!! Tränade imorse men tror fan jag får åka till gymmet igen nu. Ja fan det gör jag.
5 min senare:
hm. min svärmor tyckte att det var bra att jag tog tag i vikten, men hon sa också typ
"låt det inte stiga åt huvudet bara. Det är ju lätt att man går för långt. Vi vill ju inte att du får ätstörningar eller något sånt."
På sånt har jag alltid svarat "hahaha jag älskar mat för mycket så det är ingen risk". Tänk om det visst är risk?! Jag ÄLSKAR mat fortfarande, men kommer jag må såhär dåligt efter jag ätit jämt? Nä? Eller? Just nu tycker jag på ett sätt att det är bra, jag har alltid i hemlighet skrivit i min dagbok att jag önskar att jag kunde få anorexia, bara för ett tag. Ja kanske drömmen besannas på sätt och vis? haha ödets ironi. Nä men allvarligt, tror inte att jag kommer få anorexi, det känns jävligt långt bort. Men lite ångest här och där, tja.. resulterar det i att jag blir smal så är lilla matångesten mer än välkommen!
5 min senare:
hm. min svärmor tyckte att det var bra att jag tog tag i vikten, men hon sa också typ
"låt det inte stiga åt huvudet bara. Det är ju lätt att man går för långt. Vi vill ju inte att du får ätstörningar eller något sånt."
På sånt har jag alltid svarat "hahaha jag älskar mat för mycket så det är ingen risk". Tänk om det visst är risk?! Jag ÄLSKAR mat fortfarande, men kommer jag må såhär dåligt efter jag ätit jämt? Nä? Eller? Just nu tycker jag på ett sätt att det är bra, jag har alltid i hemlighet skrivit i min dagbok att jag önskar att jag kunde få anorexia, bara för ett tag. Ja kanske drömmen besannas på sätt och vis? haha ödets ironi. Nä men allvarligt, tror inte att jag kommer få anorexi, det känns jävligt långt bort. Men lite ångest här och där, tja.. resulterar det i att jag blir smal så är lilla matångesten mer än välkommen!
Kommentarer
Trackback